Lilla manifestet
Antaget vid 1987 års riksstämma
Krafternas växelspel
Utgångspunkten för den
nysvenska åskådningen är uppfattningen om historien som
ett växelspel mellan olika drivkrafter - sociala, ekonomiska, politiska,
geografiska, intellektuella, psykologiska, biologiska o.s.v. Det är
människans uppgift att så koppla dessa krafter att deras samspel
främjar hennes önskningar och hennes ideal.
Kulturen som grundvärde
Historiens grundvärde är
kulturen. Kulturen är människans förmåga att förstå
sammanhangen i omgivningen och hennes känsla för rätt och
orätt, sant och falskt, skönt och oskönt. Det är kulturen,
som gjort människan till människa och inspirerat samhällsbyggen,
statsskick, produktionsmetoder samt tanke och trosformer.
Folk, stat och samhälle
De historiskt framvuxna folken utgör
i dag den främsta grunden för mänsklig gemenskap. Samhället
är folkets arbetsfördelning; det består av olika verksamhetsområden.
Staten är det över samhällets olika grenar stående
organ, som har att samordna aktiviteterna inom de olika verksamhetsområdena,
garantera samlad enhet. Det är statens skyldighet att försvara
människorna mot övergrepp, förtryck och exploatering från
hänsynslösa minoritetsgruppers sida.
De fem omistliga
Samhällsordning och statsskick
bör vila på följande fem principer: Åsikts- och föreningsfrihet,
rättssäkerhet och likhet inför lagen, folkligt medinflytande,
personlig integritet samt mänsklig solidaritet. Dessa "fem omistliga"
är ett uttryck för vårt rättsmedvetande.
Korporatismen
Kärnpunkten i den nysvenska
framtidsversionen är korporatismen. Vart och ett av samhällets
verksamhetsområden skall företrädas av en korporation.
Varje medborgare skall tillhöra den korporation, till vars verksamhet
hon eller han är knuten - jordbruk, metallindustri, handel, kulturyrken
m.fl. Också de hemarbetande får en egen korporation. Korporationerna
får en lagfäst självstyrelse på samma sätt som
kommunerna. Den utövas av stämmor och styrelser, valda av medlemmarna,
så att alla olika grupper i korporationen - företagare, tjänstemän,
arbetare - alltid blir företrädda sida vid sida. Korporatismen
ökar sålunda det folkliga inflytandet i samhällslivet.
Den korporativa företagsreformen
Korporatismen rycker undan grunden
för klasskampen genom att göra företagen självägande
(liksom stiftelser). Aktieägarna förvandlas från ägare
till aktivt medverkande långivare. Företagsledaren blir automatiskt
ordförande i en styrelse, som består av lika många företrädare
för anställda och aktieägare. Vinsten delas mellan företagsledning,
aktieägare och anställda. Arbetet blir på så sätt
likställt med kapitalet, samtidigt som personlig företagaranda
får ökat svängrum. Korporatismen möjliggör fri
samverkan mellan staten, samhället och människorna: ramhushållning
i stället för ensidig marknadsekonomi och ensidig planhushållning.
Den korporativa folkstaten
Staten företräds av en
regering, ledd och utsedd av en folkvald statsminister, samt en ur fria
val utan partispärr framgången riksdag. Intar regering och riksdagsmajoritet
olika ståndpunkter, hänskjuts frågan till folkomröstning.
För samverkan och utjämning mellan korporationerna inrättas
ett korporativt nationalråd. Staten har till uppgift att vidmakthålla
jämvikten mellan samhällets två hörnpelare, den kommunala
och den korporativa.
Samnationalismen
En grundläggande nysvensk princip
är människornas, socialgruppernas, folkens och rasernas likaberättigande.
Den nationella egenarten är ett värde i sig liksom individens
särprägel och yrkets gemenskaphetskänsla. Ett förenat
Europa, byggt på självstyrande nationer och självstyrande
korporationer är en konsekvens av detta synsätt. Sambandet mellan
människorna och hennes hemmiljö tryggas genom principen: Kapitalet
till människorna; inte människorna till kapitalet. Därmed
motverkas osund in- och utvandring. Till dess att ett sådant Europa
blir en bro i stället för ett slagfält mellan Europas folk,
bör svensk neutralitet stärkas genom starkast möjliga försvar
och med ett internationellt kärnvapenförbud som främsta
fredsmål.
Den nya humanismen
Korporatism och samnationalism kan
till fullo förverkligas endast genom kulturförnyelse, som kallats
den nya humanismen. "Människan i medelpunkten" har betytt fritt fram
för en tidsanda, präglad av materialism och ensidig individualism.
Den nya humanismen betraktar människan som en medarbetare i tjänst
åt tillvarons djupaste värden. Att göra människorna
medvetna om detta framstår som kulturpolitikens främsta uppgift.
Ökat samspel mellan vetenskap, konst och religiös aning, sammankopplat
med ett intensifierat folkbildningsarbete måste man därför
ge högsta prioritet i statens och samhällets verksamhet. Vakthållningen
till vårt kulturarv måste förenas med förmedling
av nya forskningsrön och tendenser i kulturlivet till en allt bredare
allmänhet.
Det skattefria samhället
Produktionens förskjutning
från mänskliga muskler till maskiner motiverar en motsvarande
förskjutning av skattebördorna. Detta innebär direktskatternas
ersättning med produktionsavgifter, kompletterade med avgifter för
råvaror, energi och vattentäkt. Därmed främjas ökad
sysselsättning på arbetsintensiva områden som hantverk
och tjänste-, vård- och kulturyrken. Det korporativa systemet
underlättar den anpassning av löner och förmåner,
som rättvisan kommer att kräva.
Friska människor i friska landskap
Nationen är en enhet av människor,
mark, djur och växter. Människan bär ansvaret för hela
detta livssammanhang. Kampen mot miljöförstöringen måste
intensifieras; förstörda miljövärden skall tillföras
nationalbudgetens skuldkonto. Framsteg får inte vinnas på bekostnad
av framtid.
Från idé till verklighet
Detta är alltså i kort
sammandrag Nysvenska Rörelsens ideologi, en svensk insats som gett
eko lite varstans i Europa.
I dag orienterar sig högerkrafterna
mot en ensidig individualism, vänsterkrafterna mot en extrem kollektivism.
Den nysvenska ideologin eftersträvar en jämvikt mellan personlighet
och gemenskap. Den är en vädjan till män och kvinnor av
alla åldrar och från alla samhällsgrupper. Låt denna
idé bli den tändande gnistan till en svensk förnyelse.
Slut upp i Nysvenska Rörelsen!
